Ett inlägg i luftfuktighets debatten.
Relativ luftfuktighet (RF) är mycket riktigt luftens fukt innehåll i relation till temperaturen. Varm luft kan innehålla mer fukt än kall. Har du varm luft och kyler den kommer RF att öka tills den blir 100% och då kondenserar vattnet i luften och blir vattendroppar i stället. När man då på vintern tar in kall luft i solfångaren utifrån och höjer tempen så minskar således den relativa luft fuktigheten och den luften blåses in i huset. Den "gamla" luften inne trycks då ut genom ventilerna i bortre ändan av huset. Nu plötsligt finns det luft inne i huset som har en lägre relativ fuktighet i förhållande till den luft som åkte ut. Fuktigheten försöker utjämna sig och fukt från byggnaden löser sig således i luften som får en högre relativ fuktighet. Samtidigt blåses ny "torr" luft in från solfångaren och den "gamla" luften (som innehåller delar av byggnadens fukt) åker ut genom den öppna ventilen.
En viktig del: Luftsolfångaren fungerar endast dom dagar som solen lyser. Dagar med solsken brukar normalt vara dagar med lägre relativ fuktighet i luften ute. Regniga fuktiga dagar funkar inte fläkten, luftsolfångaren står stilla.
Således, tänk dig din sommarstuga i mars en kall dag med solsken och blå himmel. Stugan är ungefär lika kall på insidan som på utsidan men höstens och vinterns fukt gör att RF är högre inne än ute. Då tar man alltså "torr" (RF) luft och värmer den, vilket gör att luftens möjligheter till att innehålla vatten ökar, och blåser in den i den kalla stugan. Den varmare luften löser fukten från stugans insida och åker sen ut genom ventilen. Osv.
Gör man som någon föreslog att ta luft från krypgrunden och köra den in i luftsolfångaren och sen tillbaks in i krypgrunden så kommer fuktmängden inte att minska utan när solen går ner så kommer tempen att sjunka igen och RF är tillbaks där man började på morgonen.
Detta är hur jag har uppfattat funktionen på en luftsolfångare.
