grund och tillåter inga ombyggnader till underförbränning med keramik o.d, så överförbränningen är den teknik jag nu försökt förbättra.
Jag har lånat idén att låta montera en rökvändarplatta i övre delen av förbränningsrummet i pannan från min Scanspis-kamin. I Scanspisen
är plattan av keramik, men jag hade en skiva Minerite ståendes i garaget, och den får duga för experimenterandet.
En delbar skiva ,för att få in den genom luckan, skars ut med rondell ur Mineriteskivan, efter att jag mätt upp måtten inne i pannan med
tumstock (den blev skitig). Skivan ligger lutad enligt skissen, rödmarkerad, och vilar på avdelaren och mellan pannväggarna. På skissen
syns inte att den egentligen når hela vägen, och har utskurna stora hål för rökgaserna. En mindre bit skiva lades på kilformiga bitar
snett upp mot taket i förbränningsrummet, här bildandes någon form av avgränsad sekundärbrännkammare.
Eldning med denna komplettering VERKAR ha inneburit förbättringar! Vedförbrukningen minskar och jag laddar min lilla ackumulatortank
snabbare! Innan ombyggnaden slog alltid lågorna upp mot det kylda panntaket som alltid var sotigt och ofta måste rensas från
avlagringar och koks. Mineriteskivan nu är alltid helt vit under drift. Efter att en kort tid vid upptändning och inlägg vara sotig,
blir den alltså helt vit utan några avlagringar alls.
Jag har primärluften ganska måttligt öppen nedtill när förbränningen kommit igång ordentligt, och låter sekundären sugas in via
rosettventilen som fördelar luften till tre utblås i luckan.
Vad tror ni?
Kanske det går att få ännu bättre effekt om man monterar ett rör med små hål för sekundärluften? Var ska det då placeras?
Borde jag fodra hela eldstaden med Minerieskiva?
Borde hela övre panntaket fodras för ett mer komplett okylt rum, hur blir det då med värmeöverföringen här till pannavttnet, räcker
konvektionsdelen närmare skorstenen till?
Fler idéer eller kommentarer vore kul! Jag har inte sett så många positiva trådar om just hopplösa dubbelpannor från 1960-talet =o)
/Erik
